Jag tittade in på Blondinbellas blogg vilket jag ganska sällan brukar göra, men när jag väl gör det hittar jag alltid inlägg som passar mig själv. (precis som inlägget ovanför)
Jag lider också av "kräkfobi"

Här är ett några rader från Emetefobi.se

Emetofobi är en överdriven rädsla för att spy.

Emetofobi är inte bara en rädsla för att spy offentligt, då kan det istället handla om social fobi.

En del emetofober är bara rädda för att se andra spy, men inte rädda för att spy själva. Andra emetofober är bara rädda när personer med magsjuka spyr, för att de själva kan bli smittade och spy. Om någon spyr av tex fylla istället är de inte rädda, eftersom det inte smittar. Andra emetofober kan vara rädda för att spy själva men inte ha något problem med att se andra spy.

Emetofobi kan lätt utvecklas till andra specifika fobier. Klaustrofobi pga den egentliga rädslan att spy när man är ingstängd. Höjdfobi pga den egentliga rädslan att spy när man blir yr av svindeln. Tandläkarfobi pga den egentliga rädslan att spy när tandläkaren petar långt bak i munnen. Flygfobi pga den egentliga rädslan att spy av flygsjuka. Och så vidare...

Att behandla emetofobi kan vara ganska komplicerat eftersom slutmålet ofta är att framkalla kräkningar. Vid kognitiv beteendeterapi går man steg för steg, vilket för den oinvigde kan låta både hemskt och omöjligt. Ska man spy sakta eller? Nej, man ska istället utmana saker som man undviker pga fobin. Man utmanar svårare och svårare saker. Vad det handlar om är individuellt, beroende på vad du själv är rädd för. I början kan det exempelvis handla om att äta sig mätt inför andra människor, sedan åka buss, därefter gå på fest, sedan flyga på semester. Slutligen kan man försöka framkalla kväljningar. Om man lyckas med terapin eller ej tycks vara väldigt individuellt. Jag har läst om fobiker som lyckats bli av med sin fobi bara genom att titta på autentiska spyscener på video, men jag har också läst om en emetofob som tog kräkframkallande medel men inte lyckades spy och istället förvärrade sin fobi.

Något som många emetofober tycks ha gemensamt är att de har svårt att spy. De flesta har inte spytt på många år, trots att de genomgått både magsjuka (diarré istället) och graviditeter (endast illamående, om nåt). Om det är fobin som sätter en psykisk spärr så man inte kan spy eller om fobin har utvecklats pga att man inte har spytt kan endast spekuleras i. I vilket fall som helst kan man tala om en ond cirkel. Om emetofober spydde oftare skulle troligen rädslan försvinna. Men vilken emetofob VILL börja spy ofta - även om det innebär att fobin försvinner?