God morgon!

yeah, det är onsdag, lillördag och snart är veckan slut! Tagga till :):):):)
Det blir bara mindre och mindre plugg för varje dag som går! Idag har jag bara psykologiredovisning att göra :D

Här är min text till presentationen :)

"Nothing is to be feared. It is only to be understood."
-Mme. Marie Curie

Emetofobi är en överdriven rädsla för att spy.

Emetofober är bland annat rädda för att spy offentligt, se andra spy, rädda för att bli smittade när andra är sjuka, men om någon spyr av t.ex. fylla är de oftast inte rädda.
Något som många emetofober har gemensamt är att de har svårt att spy. De flesta har inte spytt på många år och är mycket rädda för att göra det och man hamnar i en ond cirkel.
Ändå är de som drabbas friskare än genomsnittet och kräks mycket sällan. I praktiken kan det vara 15-25 år sedan senaste gången.

Emetofobi kan lätt utvecklas till andra specifika fobier. T.ex. tandläkarfobi pga. den egentliga rädslan att spy när man är med en annan person. Flygfobi pga den egentliga rädslan att spy av flygsjuka. Och så vidare...

Den som drabbats av spyfobi väljer ju inte detta själv utan får slåss mot ett sinne och en kropp som signalerar livsfara på samma gång som andra människor inte alls reagerar på och kan förstå.

Orsaker:
Vanligen börjar fobin i barndomen med en rädsla för eget eller andras illamående. Eftersom att fobin börjar i barndomen så kan man direkt koppla det till Freud och latensfasen. Spyfobi kan vara baserad på (panik)ångest, ibland i kombination med andra fobier eller baserad på fysiskt illamående vilket mycket lätt kan aktiveras.

Många fall av emetofobi startade med en speciellt traumatisk episod av spyende som hände mellan 6 och 10 års ålder. De flesta av dessa incidenter kom oväntat. Efter den skrämmande händelsen undvek de flesta fobikerna att spy. Om de över huvud taget upplevde det så var det med otrolig rädsla och ångest. Så de upplevde aldrig att det var normalt att spy.

Symtom:

· Känslig mage, kallsvett, yrsel, svimningskänsla.
· Undviker allmänna kommunikationer med risk för smitta, åksjuka.
· Ofta överdriven noggrannhet med hygienen så att minsta risk för dålig mat.
· Mediciner och undersökningar som kan ge illamående undviks.
· Många kvinnor undviker graviditet på grund av risken för illamående.
· Magsjuka i närheten blir bemött som livsfara.

Behandling:
Att behandla emetofobi kan vara ganska komplicerat eftersom att slutmålet ofta är att framkalla kräkningar. Vid kognitiv beteendeterapi går man steg för steg, vilket för personen med sjukdomen kan låta både hemskt och omöjligt, men till slut så utmanar man svårare och svårare situationer. Vad det handlar om är individuellt, beroende på vad du själv är rädd för. I början av terapin kan det handla om att äta sig mätt inför andra människor, sedan åka buss, därefter gå på fest, sedan flyga på semester. Slutligen kan man försöka framkalla kväljningar. Om man lyckas eller ej med terapin tycks som sagt vara väldigt individuellt.
Ibland används även hypnosmetodik som är användbart för att lära sig avslappning och hantering av situationen. Målsättningen är ju att normalisera vardagen.

Ett flertal ångestdämpande och lugnande mediciner har prövats på emetofober, vilket många patienter kan ha nytta av. Hittills finns ingenting som visar att en effektiv medicin är tillgänglig specifikt mot kräkfobi även om en del individer kan ha hjälp av t.ex. antidepressiv medicin.